Xmas tree magic
Julens viktigaste uppdrag är utan tvekan att klä julgranen. Jag fick äran att pynta granen hemma hos pappa i år och tog hedersuppdraget på största allvar. Fram kom hela lådan med pynt, som i princip sett likadan ut sedan jag var liten. Det är som en tidskapsel tillbaka till 90-talet när mamma, pappa och jag pyntade granen dagen innan julafton. Pappa satte alltid i ljusslingan och stjärnan i toppen, medans mamma och jag omsorgsfullt placerade ut röda kulor, garntomtar, de vita duvorna och änglahår. Allt till tonerna av Agnetas jul på vinyl.
Det är inte så mycket som har ändrats sedan dess. Garntomtarna har bytts ut mot vackra guldiga renar och änglar, och de röda kulorna har fått sällskap av vita, glittriga kompisar. Och så har ju den mest juliga personen i hela i alltet försvunnit. Hon som propsade på att julgranen inte fick kläs tidigare än dagen innan julafton, bakade de godaste pepparkakorna, byggde upp ett helt tomteland och som gjorde alla jular precis sådär magiska som de ska vara när man är liten.
Jag tänker på henne när jag väljer fåglarnas plats, hänger upp de blanka kulorna och när jag försiktigt tar upp de guldiga änglarna ur förpackningen. De som hon fick av mig hela vägen från Australien. Det gör ont att hon inte är här. Så fruktansvärt ont. Men på samma gång som en tår sakta glider ner längs med kinden, så ler jag. Tacksam för alla de där underbara jularna som hon skapade åt oss. Tacksam för att hon lärde mig julens magi.
