Cats & that cherry tree
Jag spenderade Valborgshelgen i Småland, vilket ju egentligen bara rörde sig om några dagar, men när jag kom tillbaka till Helsingborg så hade det hänt sjukt mycket ute i naturen. Nästan alla träd har fått gröna musöron och körsbärsträden står i sin allra finaste prakt. När jag åkte var det mer kalt än grönt och nu är det precis tvärtom. Det är så otroligt häftigt att se hur mycket som händer på så kort tid. Varje år blir man lika förvånad, även om man ju vet att våren är som mini-explosion av färger, när det väl sätter fart.
Vår innergård är som en liten oas mitt i tegelstens- och betongdjungeln. Kronjuvelen är detta fantastiska körsbärsträd 👆😍 Jag har förmånen att ha det precis utanför mina fönster och jag blir helt klart på SÅ mycket bättre humör när jag har den här utsikten som förgyller frukosten. Tyvärr har det inte varit tillräckligt varmt för att äta lunch ute ännu, men så fort det blir tillfälle så ska jag spendera min lunchrast under alla tusentals fluffiga små körsbärsmoln. 🌸
Här har vi grannkatten, Gustaf, som nyligen kommit ut från sin husarrest. Tydligen så fick han två års innevistelse, eftersom han fuckat upp och tagit sig ut från innergården och iväg på egna äventyr ett par gånger för mycket. Nu är han ute på permission och han verkar mäkta nöjd med detta. Vi har såklart redan blivit bundis och han kommer och vill bli klappad när vi träffas. Något som jag är mycket mallig över, eftersom han i klassisk kattanda minsann inte går fram till vem som helst. 😌
Rogue gillar även hon innegården. Hennes favvogrej är att ligga och sola i gruset. Eller leka lite med fotbollen, som hon "lånat" av grannbarnen. De måste ha sparkat över den över staket och Rogges filosofi var helt enkelt "finders keepers". Det är ingen som frågat efter den, men tror inte de hade velat ha tillbaka den nu ändå. En tand i den och vips så var fotbollen mer pannkaka är boll. Men det går lika bra att leka med den ändå- iaf om man är hund. 😃
En liten Mexican stand-off mellan Oskar och Gustaf. Gustaf gick såklart ur denna som vinnare. Även om han varit i finkan i 2 år, så är detta hans turf. Ingen tvekan om det. Som tur är så fogar sig de andra katterna på gården snällt efter detta utan konflikter.
Oklart hur det hade gått om Ninja också hade fått vara ute på gården. Han är ju aningen för kaxig för sitt eget bästa. Vilket såklart är anledningen till att jag inte vågar låta honom vara ute här i Helsingborg. Tror nämligen att han skulle leta sig ut från gården och hamna mitt i stadstrafiken. Inget som jag vågar riskera.
Hemma i Småland, ute på Vinö, så får han däremot vara ute från morgon till kväll. Och det är verkligen det bästa han vet. Vi allihop längtar ut till skärgården och vår lilla stuga. Snart, snart!
Herren på täppan.
Älskar verkligen vår fina innergård. Lantis, som man är, så behöver jag verkligen det här gröna precis utanför dörren. Hade inte klarat mig annars. Och visst ser det ut som det är hämtat rakt från en Astrid Lindgren-bok? Tänker Karlsson på taket eller Mio min Mio. 😍
